Kärring?

Jag håller på att jobba ihjäl mig!! Och jag är verkligen på rätt ställe ifall man ser det på så vis.. haha!! Nej men seriöst... I want my life back!! Inte för att jag direkt hade något liv innan, men nu är jag lika död innombords som en inlagd sill!! Jag har verkligen lärt mig stänga av de senaste veckorna. Jag vet inte om det kommer gynna mig i framtiden eller om jag vaknar upp en vacker dag och ser rynkorna efter flera år av bittert snörpande på munnen och det inte längre finns någon återvändo. Jag har redan sett det. Är det bara en tidsfråga innan jag vaknar upp och är 50 år och har missat 24 år av mitt liv?


Ni måste se CLOVERFIELD. NU!!!

Jag är inte bitter...

Började sommarjobba på patologen i måndags. Är absolut inte van vid denna typ av psykisk och fysisk ansträngning. Är inte van vid att någon litar på mig som de gör heller. Efter 2 dagar lät de mig go wild bland remisser, apparater och preparat. Under denna första arbetsvecka har jag lyckats:


-         spilla flytande litium på mig själv

-         spilla xylen på mig själv

-         spilla färglösningar på mig själv

-         spilla mat på mig själv (otippat...)

-         klistra ihop mina fingrar

-         bli osams med monteringsapparat var 15:e minut

-         laga monteringsapparat var 15:e minut (inte mitt fel ju!)

-         snubbla i korridoren minst en gång om dagen (jävla hala golv!!)

-         glömt logga in mig själv varenda morgon (orka!)

-         glömt logga ut mig själv efter jobbet (orka!)

-         skrivit 5 st meddelanden om att glömma logga in och ut mig själv från jobbet till chefen

-         SNITTAT 10 preparat som blev fina och som jag satte på glas

-         tappat ALLA 10 preparat i golvet när jag skulle visa upp dem (KLANT FAN!)

-         snittat ca 100 preparat 1000 gånger varav, som ovan skrivet, 10 blev godkända (dvs jag är USEL på att snitta 
           plus att jag är en klant!!!)

-         fällt korkade kommentarer till kollegor som var menade att vara roliga men som blev allmänt korkade (humor är
           underskattat!)


och mycket mycket mer! Fortsättning följer...


RSS 2.0