Jojo

är jag klar! JAG ÄR KLAR!! Färdig! Godkänd! Färdigbakad!



Jag är helt slut. Fullkommligt överväldigad. Dock inte så överlycklig som jag förväntade mig att jag skulle bli. Det var ju ändå väntat och glädjen förstördes över alla hinder som stod i vägen. Det börjar bli ganska irriterande med denna ständiga otur som förföljer mig. Jag är ändå tacksam att den nya handledaren insåg hur allvarligt det var och tog på sig denna minst sagt besvärliga uppgift. Hon lyfte verkligen mitt självförtroende från botten till toppen.


Nu är det en enorm uppgift kvar som jag måste bemästra. Lyckas jag med det kan jag nog påstå att alla mina drömmar jag hade för detta år (och många år framöver) slagit in. Då måste jag också inse att jag hade fel om hemligheten. Att det går att styra sina drömmar till verklighet. Man kan ha kontroll. Ändå har jag aldrig någonsin upplevt sådan maktlöshet som det senaste året. Sådan ofrivillig och plågsam vanmakt. Fullständigt utan kontroll. Oförmögen att påverka mitt liv. Total kaos och oförståelse från min omgivning. Respektlöshet och självgodhet. Nej usch! Ändå har detta år varit ett av de mest avgörande åren i mitt liv. Allt har funkat till slut. Blivit rätt. Ordnat upp sig. Det är bra. Jag ska ändå glömma detta år. Lägga det bakom mig och gå vidare. Förtränga allt det onda och låta det goda vara just en sådan självklarhet det borde vara. Skulle varit. Utan alla hinder.

är bokad. Eftersom min semester kommer slösas bort på flytt och andra tråkiga måsten så får det bli en liten mini-kärleks-semester i början på augusti. Tills dess tänker jag koppla bort alla behov förutom äta sova äta sova  älta och lova.


Min hjärna börjar bli mosig. Jag antar att det beror på att jag börjar smälta allt nytt jag lärt mig och ju mer av all kunskap som sjunker in i skallen, desto fler hjärnceller tar självmord pga överbelastning. Jag älskar fortfarande mitt jobb men känner mig mer och mer som en robot på jobbet. Ibland (sådär nån timma efter lunch) kan jag plötsligt gripas av panik och undra var jag är och vad i hellskotta jag gör egentligen! Det brukar ta några minuter innan jag åter är tillbaka på jorden och återfår kontrollen. Jag kanske behöver lite semester trots allt...?! Och jag som tänkte att att jag aaaaaaaldrig skulle behöva semester någonsin när jag började jobba. Jo jo, som en kääär kääär vän sa till mig häromdagen; jo, men du är ju inte ung längre, det är inte lika enkelt nu.

Vadå inte ung?!


Jag läste min dagbok häromdagen. Mest sådant från sommaren 2004. Vad ARG jag var då! Eller snarare lynnig! Upp och ner upp och ner. Ena dagen så glad, andra dagen så förbannad! Fast när jag tänker efter så är jag väl likadan nu, fast med lite mindre glöd. Det kanske beror på åldern trots allt! Det roligaste var ändå att jag var sååå trotsig! Jag skulle inte och jag ville inte! Minsann!! Och så var det med det! Punk! Slut! Men orka...


Nu ska jag googla fram en trevlig bild som höjer stämningen lite. För vem vet jag inte, men det känns trevligt att fylla min blogg (som ju är lika populär som blondinbellas - NOT) med trevliga bilder för mina läsare - hej hej alla mina typ 5 trogna läsare!



Mmmmm den var väl fin!! Fortsätt njuta av sommaren, vi har precis fått en försmak av vad som komma skall. SKÄMS på alla som gnällt över värmen. Nu är det borta. Det är ert fel!

På jobbet är det dock kallt kallare kallast! Jag har på mig en extra kofta för att inte frysa näsan av mig, för att inte tala om alla vantar jag tar på mig när jag ska rota runt i -70 frysarna. För de som har semester låter det säkert jättemysigt med en dos kyla, men jag upplever det vackra sommarvädret genom fönstret på jobbet. Fast det såklart, på rasterna springer vi ut och lägger oss i gräset utanför och försöker desperat få lite sol. Ambulanshelikoptern brukar visserligen vara duktig på att skugga solen och göra oss halvt döva när den fräser förbi.


Jag är för trött för att ge en mer underhållande uppdatering, och den närmsta månaden kommer knappast bli lugnare. Jag ska försöka bli klar med examenshelvetet, få mina möbler sålda (SNYFT!) och flytta. Jag kommer givetvis fortsätta jobba heltid under tiden. Semestern kommer dock kännas bättre än någonsin och vara extremt välförtjänt.




5 veckor kvar....

kände jag när jag sa upp lägenheten. Jag älskar min lägenhet! Men jag måste vidare nu, bli vuxen på riktigt. När jag tittar ut genom fönstret känner jag sorg över att lämna lilla flogsta. Mina knäppa grannar. Det punktliga flogstavrålet. Alla gröna gräsplättar fulla med solande och grilla(n)de studenter. Min lilla söta lägenhet med röda och gröna tapeter och trägolv. Min mys-pluttiga lilla balkong. Usch, vilken ångest. Och detta byter jag alltså ut mot mörka tråkiga gränby. Vuxenlivet är hårt!

är här med regn och kyla. Ibland skiner solen och det blir nästan uppåt 20 grader och alla kastar kläderna och springer runt halvnakna medan jag tar på mig en extra tröja. Hur många gånger ska jag behöva förklara att 20 grader är vinterväder? Tacka vet jag Indonesien (jag och mitt "när jag var i Indonesien" har börjat likna saltkråkans Stina med "på min gata i staaan"), där var det 40 grader och sol - DET är sommar!





Bratan, Bali



De senaste två månaderna har varit spännande och underbara men också fyllda med irritationsmoment. Jag lämnar irritationen åt sidan (eftersom det inte hör samman med mitt nya jag) och fokuserar på det underbara. Det underbara är så simpelt som att bara ha ett jobb. Inte bara har jag ett jobb, jag har ett jobb som jag genuint älskar. Jag nästan gråter av lycka på morgnarna när väckarklockan ringer eftersom jag vet att jag ska iväg till det mest fantastiska jobb någonsin. Inte för att jag tror att just det JAG gör är fantastiskt utan för att det finns jobb med så fantastiska arbetsuppgifter. Jag jobbar över så ofta att mina arbetskamrater börjar undra om jag är på riktigt. Men vafan är det för mening att gå hem när det ändå inte finns något där som roar mig. Jag har stirrat sönder mina tapeter hela våren så blotta tanken på att gå hem ger mig kväljningar. Varenda serie har jag sett minst två gånger om och till och med facebook tråkar ut mig. Visserligen odlar jag fortfarande grönsaker i farmville men det håller jag tyst om för att inte bli mobbad till döds. Häromdagen blev jag häcklad på jobbet när det uppdagades att jag är farmvilleberoende. En klasskamrat som också fått jobb på samma ställe sa sarkastiskt till mig under lunchen "jaha, spelar du fortfarande farmville? Neeej, vad traagiskt, det där tröttnade ju jag på för lääängesen!". Då snäste en kollega till henne "ja JAG älskar då också farmville! När ungarna sover, då odlar jag!!". Såååå underbart!


På torsdag bär det av till Estland. Har aldrig varit i Estland förut så ser verkligen fram emot att fira midsommar där!

Wow, jag hade nästan glömt hur trött man blev av att jobba. Av schema, upplärning och ansvar! Men jag ÄLSKAR DET! Jag ÄLSKAR mitt jobb! Jo visst, smekmånaden har bara börjat och alla tröttnar väl lite så småningom men just nu är jag i nirvana! Igår när jag petade upp mina första DNA nystan från rören kände jag mig som en kung! Sedan är det ju ganska roligt att spana in snygga läkare som springer omkring i korridorerna och ser upptagna ut.






Lite otur har dock drabbat mig - inte helt oväntat kanske! Första dagen på väg till jobbet fick jag punka på cykeln. Det har nog inte hänt mig på 10 år och raseriutbrottet var inte långt borta när jag insåg att jag skulle bli tvungen att släpa cykeln till en verkstad sådär första dagen efter jobbet när man är så trött att man inte vet vad man heter. En dag senare var cykeln lagad och jag var nöjd och glad. Dagen därpå gick cykeln sönder igen. Raseriutbrottet var ett faktum. Det är ju faktiskt lite underligt hur detta kan hända just nu. Cykeln har aldrig krånglat förut, förutom att växlarna bråkat lite, och nu har den plötsligt bestämt sig för att gå i pension.


Ikväll blir det v-dala med tjejerna!!

kanske man kan säga. Jag försöker i alla fall. Jag vet att jag är lite överdrivet ivrig men jag kan inte låta bli. Jag har köpt nya sandaler som jag ska ha på jobbet och redan börjat fylla frysen med lunchlådor. Ändå är jag rastlös. Idag dammsög jag balkongen och skurade väggar, staket, fönster och utomhusmöbler. Detta kl 9 på morgonen! Jo, för jag har börjat "ställa om dygnet" också. Så nördigt. Usch jag skäms nästan över mig själv! Hemmet är pinsamt välstädat och alla papper i form av kompendier, gamla tentor, räkningar och annat krafs ligger ordnat i pärmar som är placerade i bokstavsordning. Är jag vuxen nu eller bör jag söka hjälp?!

är här!! Känner ni det? Såklart inte, ni jobbar väl hela dagarna, mohahaha! Jag kan i alla fall njuta av friheten två veckor till innan det blir dags för mig att ta på mig labrocken och göra lite nytta! Kanske låter konstigt men jag längtar verkligen efter att börja jobba! Ser fram emot tidiga morgnar, lunch med nya spännande arbetskamrater, mer erfarenhet av laboratoriearbete och pengar på kontot! Över huvudtaget att få ett socialt liv! På dagarna finns lite att göra och på kvällarna när man träffar sina vänner är de mer som zombies eftersom de är så trötta av allt vardagsslit. Men innan jag skrivit på kontraktet ska jag vara ödmjuk, jag är fortfarande extremt nojjig att jag inbillat mig mitt nya jobb. Jag sover dåligt och vaknar i panik i tron om att det hela är en dröm och att de kommer undra vad jag är för dåre som dyker upp nu i veckan i tron om att de ska anställa mig. Nej släpp den tanken!!


Idag har jag övat upp mina färdigheter i odling. Jag har redan fått upp över 30 tomat- och paprikaplantor. Det var inte meningen att det skulle bli så många, jag trodde det var något fel på mina nedbrytningsbara krukor som jag odlat i så jag odlade fler plantor i vanliga krukor för några veckor sedan. Precis när jag skulle till att slänga de nedbrytningsbara krukorna började knopparna titta fram och någon dag senare var det rena slagfältet i fönstret. Nu blir det till att hitta nya hem till mina gröna bebisar för om några veckor kommer min lägenhet se ut som en djungel! Idag planterade jag även basilika, spenat, ruccola, dill, persilja, gräslök och smultron. Det ska bli en kryddig och smakrik sommar i år!






Måste avsluta med att pga det fantastiska vädret idag hade vi bestämt oss för att grilla! När vi insåg att grillen var på kolonin slängde vi in maten i ugnen istället, men det blev lika trevligt för det. Till förrätt åt vi färskpotatis med matjessill, gräddfil och gräslök och till varmrätt färsk kycklingfilé med caesarsallad. Jag ska strax göra en fruktsallad med nötter som får bli den (nyttiga..?!) efterrätten. Herredumilde, detta blev ett ganska stelt och humorlöst inlägg, men jag är faktiskt ganska nöjd och glad i allmänhet och när man är glad blir det sällan spännande inlägg. Glada människor är tråkiga människor. Eller? :D

April är en bra månad av många olika anledningar. Jag skulle kunna sitta här och skriva om alla vårtecken och naturens återfödelse men det tänker jag inte göra för jag är för ego för det. Den här månaden handlar om mig!

Som jag skrev förut, påsken var fantastisk, jag har hittat en hjälte som hjälper mig på traven och knoppar sticker fram här och var i rabatterna. Underbart!!

I torsdags damp det ner ett kuvert i brevinkastet. Det var från universitetet. I kuvertet låg min juridiktenta. Godkänd! HURRA!
Detta firades med teater i Stockholm och sedan lite vin och snack på en bar intill stationen. Väl hemma i Uppsala kring midnatt blev det salsaklubb med dans och fortsatt firande med min kärlek. Natten fortsatte med efterfest i Eriksberg och väl hemma lagade vi mat (nattamat eller tidig frukost hur man nu vill se på det!) och myste tills det började ljusna ute.

Vaknade på otroligt gott humör i morse, utvilad och nöjd. Efter att ha avnjutit en evighetslång brunch ringde telefonen.
Akademiska: Hej, är du upptagen?
Jag: Absolut INTE (+ nervösa ljud i form av eeeeeheheheee eee... eee...)
Akademiska: Jag har ringt din referens och pratar lite med henne. Vi var lite fundersamma på avdelningen över att du sysslat så lite med molekylärbiologi, men du är tydligen snabblärd och det är en bra egenskap som vi uppskattar. Vi tänkte att du kan komma över nästa vecka och diskutera lön och dy och skriva under kontraktet och så kan vi diskutera när du ska börja då vi vill börja lära upp dig snarast möjligt. Förutsatt att du fortfarande är intresserad att jobba hos oss?
Jag: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!

;)


Pessimist som jag är kan jag fortfarande inte riktigt acceptera att detta händer. Jag kan omöjligt både fått jobb OCH blivit godkänd i juridiken inom en tidsram på 24 timmar. Men snälla, väck mig inte riktigt än, den här drömmen är så underbar... :)

Igår var vi på påskmiddag med släkten (min släkt) i täby. Vädret var på vår sida så vi kunde sitta på balkongen och äta av alla delikatesser. Jag blev särskilt förtjust i gubbröran, bara namnet är ju så klockrent att man bara måste äta det! Förutom diverse röror i form av gubbar, skagen och kräftor så bjöds det på lax, sill, ägg med rom, kyckling- och kantarellpaj, ost-och skinkpaj, sparrispaj och ostar med kex och massvis med exotisk frukt. Vad kan man säga? MUMS! Till efterrätt blev det äppelpaj med glass och förfriskningar i form av viner i alla varianter, läskeblask (som Kalle säger) och allt vad det nu var och blev. Glömde jag påpeka att det var så varmt ute att man kunde sitta ute och äta - utan att frysa? Nej, något sådant kan man inte glömma bort att påpeka!


Påsknatten spenderade vi med att titta på bland annat snabba cash. Jag har inte läst boken (men fått en söndertjatad beskrivning av alla karaktärer från de som har läst den) och har hört att filmen är ganska bra ifall man inte läst boken för då slipper man störa sig på alla viktiga detaljer som inte finns med. Vad de än må vara för detaljer gör nog detsamma, filmen var katastrof. Den borde heta snabba klipp istället för snabba cash. Det fanns ju ingen logik i storyn som för övrigt var HELT VÄRDELÖS! 2 bortslösade timmar av mitt liv!


Imorse gjorde jag en påsk-kärleks-söndags-frukost. Jag busade till det genom att servera nypressad apelsinjuice i jägermeisterglas! Det såg sådär lagom proffsigt och galet ut med jägerglasen intill frallorna. Dagen till ära fick även min låtsasbrasspis vara på och sprida värme och stämning i vardagsrummet. Varför lyxar man inte till det så här varje morgon? Det är ju ett utmärkt sätt att börja dagen på!


Om 1 timma och 17 minuter är det påskmiddag igen, fast hos hans familj. Jag måste sätta igång och påskpynta mig själv till middagen så jag ser respektabel ut. Jag tror jag ska ta på mig min röda tunika som jag älskar så mycket och som är magisk på så sätt att jag ser smal ut i den hur mycket jag än äter. Visserligen får jag en chock varje gång jag tar av mig den för då blottar sig valkarna och påminner mig om att tunikan inte bara lurar andra utan även mig själv. Å andra sidan, vem orkar sitta i trånga jeans och åtsittande tröja när det vankas påskmiddag och kilovis med godis till efterrätt? Inte jag!

... blev jag igår flera gånger om! Det började med att jag blev väckt av ett oroväckande sms. Jag försökte trösta och vara så vuxen som möjligt i mina råd till min frustrerade väninna. Sedan satte jag mig och slösurfade på internet och läste där om galna aprilskämt. Kom då på att det var första april och att jag blivit grundlurad! Jag brukar vara ganska förberedd men till mitt försvar har det varit en ganska galen vecka så sms:et verkade inte ens särskilt underligt. Hela veckan har jag fått höra minst sagt sjuka historier och fått galen information så jag skulle inte ens bli förvånad om ett par gröna utomjordingar knackade på dörren och försökte övertala mig att att gå med i en galen insekts-sekt.


Dåliga nyheter har jag alltså fått denna vecka, visserligen orkar jag inte ens bli förvånad. Men lite mer motiverad att ta tag i situationen. Tack och lov har en hjältinna skridit in i mitt liv med en räddande plan som kanske får mig på fötter. Det är otroligt hur okända människor kan förändra ens liv på ett ögonblick (förhoppsningsvis till det bättre).


Glad nyhet är att den traditionella grillningen blev toppenrolig! Trots snöslask och tråkigt väder lyckades vi bli mätta och nöjda. Tändvätska blandat med massageolja kan göra susen för en trevlig stämning, haha :P


Nu ska jag spendera denna långa långa fredag med långa tråkiga sysslor.

...*k!! Nu har jag skitit i det blå skåpet! Vad göra? vadgöravadgöravadgöravadgöravadgöravadgöravadgöra?!?!

jag besökte polisen idag för att få nytt pass i och med resan till Marocko. Jag hade gjort mig fin för att för en gång skull få ett snyggt foto i mitt pass, men när bilden skulle tas sa mannen till mig "du får inte le och du måste se in i den där kameran framför dig". Jag hade blivit tillsagd att ta av mig glasögonen och kunde därför inte se vart jag skulle kolla så jag tittade rakt fram och sa "va? där?" och då togs fotot så jag ser ut som en förvirrad och skelögd dåre. Dessutom hade jag så torra fingrar att det inte gick att få fram ett vettigt fingeravtryck så (den extremt snygga) mannen försökte hjälpa mig att fixa till mina fingrar med en våtservett. Jag fnissade och skelade nervöst medan jag fumlade med servett och glasögon och måste ha sett ut att vara full. Sedan ringde telefonen och jag började stamma någonting om ID kort som jag också behövde fixa fast vart vart vart och så tittade jag på polisen och kom inte på nåt annat än att socialstyrelsen (sedan mitt pm om socialstyrelsen är detta det enda jag har i huvudet) skulle ansvara för mitt ID medan polisen påpekade att det är skatteverket som utfärdar ID kort men det kunde han också fixa. Så om några veckor har jag nytt pass och nytt ID kort där jag ser ut som den skelögda dåre jag är.



Jag fick mitt PM i juridiken (angående lagrådsremissen om patientsäkerhet och tillsyn) godkänd och redovisningen gick fantastiskt bra! Jag som hatar redovisningar har precis insett att med rätt ämne kan det vara svårt att ens få stopp på mig! Jag misstänker att idén om att plugga medicin inte var det smartaste valet jag gjort här i livet, även om jag inte ångrar det. Jag hade allvarlig ångest för hur jag skulle orka stå och föra en vettig diskussion på 10 minuter med mina kurskamrater men efter 10 minuter hade jag bara börjat, och läraren skrattade gott när jag kallade socialstyrelsen för totalstyrelsen. En bra redovisning. En bra dag.


Imorgon bär det av till Stockholm.

det blev en trevlig kväll på Koh Phangan restaurang men det slutade i magsjuka. För min del i alla fall. Jag tror inte det var fel på maten, snarare beror det på att jag envisades in i det sista med att försöka äta upp allt fastän det ju är helt omöjligt. Dessutom var det starkt som satan. Dessutom envisades jag att äta efterrätt fastän jag mådde dåligt. DESSUTOM envisades jag med att dricka säkert 2 liter vatten och tjata på personalen om mer åska! Men trevligt hade vi i alla fall. Jag drog en massa journalgrode-skämt och skrattade så våldsamt att jag knappast tror att någon annan uppfattade vad det var jag egenligen sa.


Nu ska jag bädda ner mig själv i soffan och dricka te och tycka synd om min mage. Imorgon (egentligen idag, det är ju efter midnatt - panik!!) måste mitt PM vara inlämnat. Detta PM har orsakat en massa skrik och gråt från min sida men det ser ut att bli nåt vettigt av det i alla fall.

I noveber förklarade du för mig, på ett nästan brutalt övertydligt sätt, hur jag inte passade in i din värld. Hur du inte hade några som helst känslor för mig, och lämnade mig med brustet hjärta. Du var iskallt saklig och helt osympatisk. Du lämnade inte utrymme för några frågor eller förklaringar. Du, som fick mig att hela hösten sväva på små moln av lycka. Att våga tro på den stora kärleken.
Varför kontaktar du mig nu, exakt 4 månader senare som om ingenting har hänt? Tror du att jag har suttit och väntat på ditt samtal under de här månderna? Väntat, längtat, önskat? Tror du jag glömt vad du sa till mig? Att jag förlåtit? Du har verkligen underskattat mig!


Idag skulle min pappa ha blivit 70 år. Grattis! Du är en i mängden av män som svikit mig i mitt liv. Men jag kan inte hata dig. Jag undrar om du ens tänkte på att jag var den närmast anhöriga i ditt liv när du dog. Antagligen. Du hade själv städat ur din lägenhet och rensat den på möbler innan du dog. Allt som fanns kvar var ett skåp fullt av mediciner och bilder på mig och mina systrar. Det är svårt att hata en man (trots att du var som du var) som förgör sig själv. Det är svårt att hata en man som dör helt ensam och isolerad, i en tom lägenhet med endast mediciner och bilder på de barn som togs ifrån honom. Det är svårt att hata en man som är så stolt men samtidigt så galen. En man som jag alltid får höra att jag är lik. Innan du dog hade du sagt att samhället sakta tog livet av dig. Att dina anhöriga gjorde dig sjuk. Nu har jag fått bilderna du efterlämnade till oss. Bilder på dig och mig. Bilder på mamma. Bilder från när du var ung. Odödlig. Lycklig. Frisk. Jag vet inte varför, men det gör ont...