Ångest

kände jag när jag sa upp lägenheten. Jag älskar min lägenhet! Men jag måste vidare nu, bli vuxen på riktigt. När jag tittar ut genom fönstret känner jag sorg över att lämna lilla flogsta. Mina knäppa grannar. Det punktliga flogstavrålet. Alla gröna gräsplättar fulla med solande och grilla(n)de studenter. Min lilla söta lägenhet med röda och gröna tapeter och trägolv. Min mys-pluttiga lilla balkong. Usch, vilken ångest. Och detta byter jag alltså ut mot mörka tråkiga gränby. Vuxenlivet är hårt!


Juni

är här med regn och kyla. Ibland skiner solen och det blir nästan uppåt 20 grader och alla kastar kläderna och springer runt halvnakna medan jag tar på mig en extra tröja. Hur många gånger ska jag behöva förklara att 20 grader är vinterväder? Tacka vet jag Indonesien (jag och mitt "när jag var i Indonesien" har börjat likna saltkråkans Stina med "på min gata i staaan"), där var det 40 grader och sol - DET är sommar!





Bratan, Bali



De senaste två månaderna har varit spännande och underbara men också fyllda med irritationsmoment. Jag lämnar irritationen åt sidan (eftersom det inte hör samman med mitt nya jag) och fokuserar på det underbara. Det underbara är så simpelt som att bara ha ett jobb. Inte bara har jag ett jobb, jag har ett jobb som jag genuint älskar. Jag nästan gråter av lycka på morgnarna när väckarklockan ringer eftersom jag vet att jag ska iväg till det mest fantastiska jobb någonsin. Inte för att jag tror att just det JAG gör är fantastiskt utan för att det finns jobb med så fantastiska arbetsuppgifter. Jag jobbar över så ofta att mina arbetskamrater börjar undra om jag är på riktigt. Men vafan är det för mening att gå hem när det ändå inte finns något där som roar mig. Jag har stirrat sönder mina tapeter hela våren så blotta tanken på att gå hem ger mig kväljningar. Varenda serie har jag sett minst två gånger om och till och med facebook tråkar ut mig. Visserligen odlar jag fortfarande grönsaker i farmville men det håller jag tyst om för att inte bli mobbad till döds. Häromdagen blev jag häcklad på jobbet när det uppdagades att jag är farmvilleberoende. En klasskamrat som också fått jobb på samma ställe sa sarkastiskt till mig under lunchen "jaha, spelar du fortfarande farmville? Neeej, vad traagiskt, det där tröttnade ju jag på för lääängesen!". Då snäste en kollega till henne "ja JAG älskar då också farmville! När ungarna sover, då odlar jag!!". Såååå underbart!


På torsdag bär det av till Estland. Har aldrig varit i Estland förut så ser verkligen fram emot att fira midsommar där!

RSS 2.0