Jojo

Vilken hemmafru jag har varit idag! Förutom diverse husliga saker som att städa och diska har jag gjort en söndagsmiddag i stil med min mormor hemmafrun. Gratinerad zucchini med färs och basilikasås blev det, och till efterrätt chokladtårta med tryffel dekorerad med silverpärlor och mandel. Jag vill nästan gifta mig med mig själv! Och beröm fick jag också (av annan än mig själv)! Blev nästan lika upphetsad som när jag fick min första guldstjärna i svenska när jag gick i lågstadiet. Glömmer dock inte att jag missade chansen till alla rätt för jag hade skrivit hade med två "d". Det är något som alltid kommer att förfölja mig.

Mitt i allt söndagsstök blev jag påmind om att det är seminarie imorgon. Hade jag helt glömt. Vilken ångest! Blir till att sitta hela natten inför redovisningen imorgon. Hur kunde jag glömma? Studenten i mig tycker det är helt naturligt mitt i all stress, men den organiserade hemmafrun som också tycks vara en del av mig vill slå mig i skallen med en stekpanna. Har dragit ut en lång lång artikel med den spännande titeln "Mechanisms of Pancreatic B-cell Death in Type 1 and Typ 2 Diabetes" som jag ska sätta mig och läsa snart. Snart. Alltså snart. Men inte nu. Neeej jag vill inte!! Varför blev jag inte kock istället? Eller en rund hemmafru med rosiga kinder? En sån där tant som alltid är from och älskvärd och engagerad i olika föreningar och skit. Med fem barn och med en sjätte i ugnen (ugnen??), och som kommer bli världens snällaste och mest bekymmerslösa mormor/farmor. En sån som jag har. Å andra sidan är mormor bitter och avundsjuk för hon aldrig fick det liv jag har idag. För hon uppfostrades till att bli en god maka och mor. Därför försöker jag lära mormor allt som jag lär mig. Med varierande resultat förstås. Ibland skrockar hon bara roat och sluter ögonen och somnar där i sin gungstol. Jag vet inte om det är för att hon är gammal och trött eller för att jag är världens mest tråkiga barnbarn...


Helgen blev trevlig och minnesvärd. Var hos Anna i fredags och käkade sushi. Hon bjöd på champagne och snacks för att fira mitt sommarjobb på patologen. I lördags blev det persisk mat på en mysig liten resuaurang intill Vaksala torg och bio (the eye) som är en perfekt dejt film! Men inget för mesar. Eller jo om man är på dejt då kanske. Då är den bra för mesar. Eller inte... inte om man är mes-kille... eller jo kanske... men bestäm dig nu! JA den är bra. ÄVEN för mesar!



starkt kaffe efter en välkryddad måltid och jag är fullt medveten om att min kamera fortfarande vägrar ställa om sig till rätt datum trots ihärdiga försök.



Intressant och mysig inredning. Jag vill ha de där teglasen till vänster på fotot!!



På väg till bion. Jag är faktiskt HELT oskyldig till det där!!