Min mamma jobbar inte här...
Vaknade tidigt i morse men låg och drog mig i sängen några timmar och hade mysigt, för ovanlighetens skull inte ensam. Sedan blev det lång frukost och Simpsons. Halleluja att de kommit med nya avsnitt nu! Jag väntar dock fortfarande på desperate housewives! Hur länge ska de där idioterna strejka? Jag måste ha mina desperata hemmafruar på lördagsmorgnarna med en kopp kaffe. Istället får det bli vampyrfight på facebook vilket inte är fullt lika tillfredställande.
Gjorde en lista på saker att göra idag. Sånt som jag borde ha gjort medan jag sörjde Jesus vilket jag som god katolik bör göra men som jag har skjutit på hela helgen medan jag tryckte i mig godis i gott sällskap. Har hunnit dra igenom halva listan och är nu helt svettig av ansträngning trots att det mesta kan göras sittandes på arslet utan fysisk ansträngning. Har aldrig tidigare längtat hem till mamma så mycket. Hemma hade man all fritid i världen och de få gånger man var tvungen att hjälpa till med disken blev det nästan krig när man blev tvungen till sådant slavjobb. Nu vaknar man ångestfylld och stressad varje morgon med lappar intill huvudkudden med en jävla massa punkter man skrev ner kvällen innan på sånt som måste göras nu, nu, NU, NUUU!!! Betala räkningar, söka sommarjobb, tvätta, diska, vattna blomman i hörnet som vissnar i sorg, ringa den och den och den, fixa det och det och det, och inte glömma den och den och den tiden. Jag kommer snart bli skallig av all stress. För varje punkt jag klarar och kan stryka över kommer jag på två till. Jag behöver snart klona mig själv. Å andra sidan, om EN Johanna kan generera så mycket arbete och besvär, vad ska inte då TVÅ Johanna kunna ställa till med?!
Funderar på att sätta upp en sån där fjantig lapp i köket där det står "Din mamma jobbar inte här" men vill bara gråta när jag tänker på det. Mamma jag vill hem!
Karma vs. Murphys law PART II
Långfredag. Såg verkligen fram mot en riktigt lång fredag för mig själv. Jag och Jesus i delad misär. Började dagen med att brygga kaffe att sitta med framför datorn halva dagen. På väg in till arbetsrummet snubblade jag på tröskeln och kaffet flög ut genom hela rummet. Två droppar fanns kvar i koppen, två fina droppar till min lugna stund framför datorn. Resten hade bildat en fin liten vik på golvet intill fårskinnsfällen. På väg tillbaka till köket; mötte en spindel som var på väg åt motsatt håll. Skriker hysteriskt och slänger H&M katalog på spindeln. Spindeln vägrar dö. Får dåligt samvete men slänger H&M katalogen på spindeln igen. Spindeln är död och jag hatar mig själv för att ha börjat dagen med överlagt mord utan en droppe kaffe i kroppen.
Påskafton. Vaknar tidigt och är stolt över mig själv. Klockan är halv sju och jag brygger kaffe. Spiller inte ut kaffet denna gång utan lyckas ta mig till datorn utan några missöden. Glömmer dock bort kaffet som blir kallt denna gång, men har några droppar kvar i bryggaren som jag girigt sörplar i mig. Går till tvättstugan där alla maskiner är fulla (jävla förbannade idioter som tvättar tidigt på en lördagsmorgon!). Väntar och väntar och väntar tills maskinerna äntligen är klara och börjar motvilligt hiva ut folks söndertvättade trosor och kalsonger. Ägarna till de söndertvättade trosorna och kalsongerna kommer in när jag står med deras tvätt i händerna och får frispel eftersom de inte har någon förståelse för hur det är att vänta en timma på att få en maskin. Tuggar fradga medan de med en snigels hastighet tömmer resten av maskinerna så jag får trycka in min tvätt. Går tillbaka för att diska. Skär mig på osthyveln!! Två gånger!! Så pass illa att det nästan är fråga om att åka in och sy. Börjar känna plötslig sympati och medlidande för ostar. Går tillbaka till tvättstugan. Två maskiner har pajjat. Givetvis de med MIN tvätt. Slår ursinnigt med näven på en av maskinerna. Gör illa handen. Börjar blöda från osthyvelsåret. Är inte förvånad. Jag och Jesus i delad misär.
Glad påsk!!
The Law of Karma vs. Murphys Law
"Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet".
Murphys law
Seriöst, hur mycket ska man behöva ta? Min otur börjar ta abnorma proportioner nu! Murphys law är den enda lagen som gäller för mig. Förutom den svenska lagen, som jag har lust att bryta på alla områden bara för att jag är så helvetiskt bitter. Men vad gör man om lagen om alltings jävlighet drabbar en? Kan man bryta den på något vis och hur?
Jag pratade med en vän häromdagen om karma. Vad är karma egentligen? Han sa att man kan se det som någon slags karmabank där man kan ta ut och sätta in karma när man vill. Man kan inte bara sätta in karma på banken, ibland får man också hämta ut en del. Jag frågade om det var god karma eller dålig karma han pratade om. Han svarade all slags karma. Jag är inte säker på att jag förstod men det lät bra. Ändå känns det som jag suttit och matat in en massa god karma på mitt konto men när jag går tillbaka för att hämta ut karma har de bara dålig karma att ge mig. Kanske man ska se det som karmaaktier. Jag har definitivt satsat på fel karmaaktier. De har sjunkit i värde och det jag la ut på att få dem är nu värt... ingenting. De har sjunkit så illa i värde att jag får ha is i magen och vänta på att kursen går upp igen och jag får någon form av utdelning. En del av mig vill sälja de värdelösa karmaaktierna och nöja mig med smulorna som blir över, en del av mig vill satsa på en helt annan slags karma med risk för att återfödas som en binnikemask i mitt nästa liv.
Tills vidare ska jag designa min egen tröja på ownlabel.se
En tröja som rätt och slätt konstaterar det enda vettiga: FUCK KARMA
Salut!!
Jag var och simmade idag på Nautilus. Så avslappnande. Passade på att sola solarium också trots att jag vet vad det gör med hudcellerna. I just don't care! Jag betalade till och med extra för solkanon. Där hörrni gott folk. Det var mindre smart. Jag ser ut som en kräfta och det kliar i plytet. Jag vet inte varför. Det känns som jag missat nåt. Varför klias det? För helvete! Jävla solkanon!
Jag och Sandra var hemma hos a-s igår och snackade och spelade spel. Innan dess var jag på bio med mor och sen gick vi ut och käkade sushi. Mamma skjutsade mig sedan motvilligt till Gränby. Mamma hatar Gränby! Mamma är RÄDD för Gränby. Mamma tror att Gränby är en förort till helvetet. Jag tror delvis hon har rätt. Hon kastade mig ur bilen, låste alla dörrar och vägrade åka iväg förrän jag kommit in genom porten till a-s. Sen satte hon gasen i botten och var borta på 2 sekunder. Det är mamma det. Min fina lilla pryda mamma i sin fina lilla röda bil på smågatorna till helvetets förort. Det är en syn för ögat. Och en kärleksfull uppoffring.
Jag har kommit underfund med att jag är en riktigt strategisk person. Jag kan inte bli spöad i Risk. Det går inte. Jag har upptäckt att det tar flera personer för att knäcka mig. Men jag håller motstånd. Ifall man kan ha flera liv var jag definitivt någon slags general eller amiral i mitt förra liv. En riktig krutdunk. En man med stålballar! Jag kan se det framför mig. Med hatten på sniskan och bar överkropp. Oj nej det var en annan fantasi!!
Jag kom hem någon gång efter kl 07 i morse. Trött och jävlig med håret på ända. När jag la mig i sängen slogs jag av en tanke. Eller kanske snarare en känsla. Jag är verkligen inte ensam. Jag är inte bortglömd. De senaste månaderna har jag fruktat avgrunden som växer under mina fötter. Som hotar att sluka mig. Jag har varit så rädd för att falla. Att inte kunna resa mig upp. Eller att ärras för mycket av allt som hänt mig den senaste tiden. Men jag inser att det finns folk som kommer ta emot mig den dag jag faller. Människor som bryr sig, som tycker om mig, som älskar mig. De kommer dämpa mitt fall och hjälpa mig att resa mig upp. Borsta bort smutsen från mina kläder. Linda om mina sår och smeka min kind. Säga några vänliga och tröstande ord och få allt att kännas bra igen. De finns där ute. Jag har hittat dem. Det gör mig så glad.
Bloody Friday
Rasism. Sexism. Speciesism.
Jo men först var det läkarbesök i morse för min blåa nacke (!!) och sedan hämtade jag ut biljetterna till MISS LI!!! Jag känner mig mäktig med allas biljetter i min hand. Det känns som jag kan erövra världen. Jag har makten! Jag kan kräva allt!! I AM THE MASTER!!
Hmm... jag måste nog göra nåt åt mitt storhetsvansinne...
Helgen då... ja den var ju högst tillfredställande på alla sätt och vis :D Men verkligen helt oväntat!! Tigerbalsam måste vara det bästa raggarknepet. Jag tror jag ska slå halvt ihjäl mig lite fler gånger så jag får lite medömkan och amour. Ännu roligare blev det när två tomtenissar (!!) smög förbi mitt fönster tidigt på morgonen och KNÄPPTE KORT PÅ MIG! BILDBEVIS!!! Där rök mitt hållhake och därmed min makt över biljetterna.
Strax ska jag ut på hemligt uppdrag och köra lite byteshandel. Kodnamn: bullar Leverans: gammal tenta :P
Nu är goda råd verkligen dyra. Hur faan ska vi klara oss på fredag? Kan någon berätta det för mig?
TRUST NO MAN IN WHOSE EYE YOU DON´'T SEE YOURSELF REFLECTED AS AN EQUAL
SCREW YOU!
Olyckskorp
Ååå du arma olyckskorp!! Varför är jag född under oturstecknet och stjärnan för klantskallar? Jag är en vandrande katastrof i alla sammanhang. Och nog känns det. Speciellt i nacken. Som Hazha påpekade, min stackars mamma fick bara ett barn men hon har mer att göra än en redig fembarnsmamma. Ja, vad skulle jag göra utan min mamma och mina väninnor. Haha som vi diskuterade. I vilket ålder är det passande att använda sig av orden "väninnor" och "tjejerna"? Jag ska ut med tjejerna ikväll. Ännu värre: jag ska ut med flickorna ikväll. Är det inte nåt som 40-talisterna och 50-talisterna slänger med? Är det nåt vi 80-talister verkligen kan säga? Hur som helst, jag är glad att jag har dem i tider som denna. Hörru Gud där uppe, har du glömt bort mig...?
