"Dear mr Niggerman"
Jag läste en så rolig insändare i en studenttidning häromdagen att jag känner mig tvungen att delge denna extremt pinsamma men roliga historia:
"Jag var ganska ny på jobbet och skulle skicka ut ett tackmejl efter en viktig talares medverkan på en kongress. Mottagaren kom från Tyskland och hade det speciella efternamnet Niggelmann, men när jag skrev hans namn slarvade jag och inledde mejlet 'Dear Mr Niggerman'. När jag kom på mitt misstag fick jag hjärtklappning och läste mejlet flera gånger för att försöka intala mig själv att jag hade läst fel. Tyvärr var skadan skedd och jag skämdes något otroligt. Mr Niggelmann påpekade aldrig min felstavning." /Kristin
Så det är fler här i världen som lyckas göra bort sig. Men det är ju nödvändigt, det är ju just såna händelser som gör livet och som man kan se tillbaka på och skratta åt sen. Fast ibland kan det ju ta några år innan man inser att det inte längre är pinsamt utan bara roligt. Jag har dessvärre inte lyckats få alla mina pinsamma ögonblick att bli roliga än...
"Jag var ganska ny på jobbet och skulle skicka ut ett tackmejl efter en viktig talares medverkan på en kongress. Mottagaren kom från Tyskland och hade det speciella efternamnet Niggelmann, men när jag skrev hans namn slarvade jag och inledde mejlet 'Dear Mr Niggerman'. När jag kom på mitt misstag fick jag hjärtklappning och läste mejlet flera gånger för att försöka intala mig själv att jag hade läst fel. Tyvärr var skadan skedd och jag skämdes något otroligt. Mr Niggelmann påpekade aldrig min felstavning." /Kristin
Så det är fler här i världen som lyckas göra bort sig. Men det är ju nödvändigt, det är ju just såna händelser som gör livet och som man kan se tillbaka på och skratta åt sen. Fast ibland kan det ju ta några år innan man inser att det inte längre är pinsamt utan bara roligt. Jag har dessvärre inte lyckats få alla mina pinsamma ögonblick att bli roliga än...
"När alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket."
Jag känner att jag börjar få någon slags kris nu. Jag har upptäckt att jag är ganska misslyckad som kvinna. Jag börjar undra ifall jag egentligen är en man, fångad i en kvinnas kropp. Varför är inte jag också en överdrivet känslosam konstant gråtande och överanalyserande kvinna som kan delta i alla djupa diskussioner om förhållanden, känslor, andras brist på känslor och förståelse? Som sitter och kramar andra neurotiska kvinnor medan jag själv hänger snaran om min hals för att min pojkvän bara ringde mig 9 gånger under dagen istället för 10 gånger som han lovade. Eller varför tillhör jag inte den andra gruppen av barnafödande urkvinnor som kan laga mat och föda barn samtidigt som de demonstrerar blöjbytning och undervisar i barnuppfostran? Varför kan inte jag vara en av de kvinnor som står bakom min man och stöttar honom för att hans liv och lycka är det enda som betyder nåt och med största vördnad stryka hans skjortor och laga hans tofflor? Jag beklagade mig för morfar som påpekade att han var stolt över min attityd och brist på kvinnlig svaghet (hmm). HAH! För första gången börjar jag nästan förstå varför så många är emot begreppet feminism, var är alla starka självständiga kvinnor? Jag börjar nästan önska att jag var man, eller att jag kan kuvas en aning mer och börja bli kvinna på riktigt så jag slipper känna mig som en handikappad idiot i andra kvinnors sällskap. Ja ja, jag vet att det finns några få där ute som resonerar som jag, men ge det lite tid, ni blir snart fulländade kvinnor ni med. Rätta er i ledet så får ni snart ta del av gemenskapen.
Inga syskon – då blir du odräglig
Aftonbladet 2009-01-16:
– En del mammor tror att ensambarn lider av ensamheten och att de kan bli bortskämda, säger Jiang Fan, vice-minister för the National family Planning Commission, uppger China Daily."
Hahahahahahahaha! AAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Kanske snarare föräldrarnas fel att barnen blir odrägliga än ensamheten i sig, eller hur?! Jag håller helt med Terri som kommenterar detta såhär:
"Det finns små kejsare och egotrippade typer, som har både, ett, två och tre syskon. Några av de mest självupptagna människor jag har träffat har faktiskt vuxit upp i riktigt stora syskonskaror om sju-åtta barn. Man skulle kunna tro att sånt skapar ödmjukhet och medmänsklighet, men hos vissa verkar en stor syskonskara snarare ha stärkt:
"Ensamma barn blir för bortskämda.
Det tror i alla fall kinesiska kvinnor, som är oroliga för att uppfostra ”små kejsare”.
– Ensambarn blir ofta egocentrerade när de växer upp, säger en ung kinesisk mamma.
– En del mammor tror att ensambarn lider av ensamheten och att de kan bli bortskämda, säger Jiang Fan, vice-minister för the National family Planning Commission, uppger China Daily."
Hahahahahahahaha! AAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Kanske snarare föräldrarnas fel att barnen blir odrägliga än ensamheten i sig, eller hur?! Jag håller helt med Terri som kommenterar detta såhär:
"Det finns små kejsare och egotrippade typer, som har både, ett, två och tre syskon. Några av de mest självupptagna människor jag har träffat har faktiskt vuxit upp i riktigt stora syskonskaror om sju-åtta barn. Man skulle kunna tro att sånt skapar ödmjukhet och medmänsklighet, men hos vissa verkar en stor syskonskara snarare ha stärkt:
1. deras behov av att synas
2. deras motvilja mot att hjälpa till.
Och vi har motsatsen: några meter ifrån mig sitter ensambarnet som blev utbränd för att hon aldrig kunde säga nej, aldrig prioritera sig själv."
"Kreativiteten slocknar likt en brasa som scouterna glömt bort..."
Exakt så. Du kunde inte ha sagt det bättre!! Men 2 av 3 är avklarade, utan att jag la ner något större engagemang och kärlek i arbetet. Sista kvar då. Men vad händer sen??
Sopporna jag suttit med nästintill varje dag sen nyår har inte gett något som helst resultat. Inte heller morötterna, broccolin och de andra fis-vänliga grönsaker jag tvingat i mig (bortsett pizza, kakor och choklad som slunkit ner då och då - givetvis under grupptryck hrm hrm...). Anna ska hit med sina hundar och låta dem jaga mig ett tag så får vi se om det kan tänkas ge något resultat. Anna kan sin grej, funderar på om hon ska få bli min träningscoach. Inte Anna Skipper alltså utan min Anna. Tur att jag aldrig åt den där hamburgaren på Orvar igår som jag hade längtat så efter. Undrar hur många hundar det hade krävts då för att jaga bort det fettet från min kropp!!
Apropå det!! Var på memira angående laseroperationen! Blev lite lugnad av att man skulle få smärtstillande efteråt, samma som vid förra operationen. Å andra sidan hjälpte ju inte de särskilt länge. Mindre lugnande var det att höra, att den varianten jag ska använda mig av, gjordes förut bara på ett öga i taget. Man slutade sen med det eftersom den tydligen är så smärtsam att de flesta patienter kom aldrig tillbaka för att operera det andra ögat. Så bättre att ta hela smärtan på en gång. Jag känner mig så kluven! Dessutom kan man tydligen inte öppna ögonen på ca 3 dagar för det gör för ont. Vem ska ta hand om mig under den tiden? Jag kommer säkert råka hälla i mig propplösningsmedel istället för soppa, ta c-vitamin istället för smärtstillande, bada i toan istället för i badkaret... men bra kvinna sköter sig själv, right? Får tejpa fast smärtstillande under tuttarna så jag vet vart jag har dem, hälla upp badvatten i badkaret i förväg och bada i samma vatten i tre dagar och skita i att äta helt enkelt! Japp, så får det bli!! Önska mig lycka till!
Sopporna jag suttit med nästintill varje dag sen nyår har inte gett något som helst resultat. Inte heller morötterna, broccolin och de andra fis-vänliga grönsaker jag tvingat i mig (bortsett pizza, kakor och choklad som slunkit ner då och då - givetvis under grupptryck hrm hrm...). Anna ska hit med sina hundar och låta dem jaga mig ett tag så får vi se om det kan tänkas ge något resultat. Anna kan sin grej, funderar på om hon ska få bli min träningscoach. Inte Anna Skipper alltså utan min Anna. Tur att jag aldrig åt den där hamburgaren på Orvar igår som jag hade längtat så efter. Undrar hur många hundar det hade krävts då för att jaga bort det fettet från min kropp!!
Apropå det!! Var på memira angående laseroperationen! Blev lite lugnad av att man skulle få smärtstillande efteråt, samma som vid förra operationen. Å andra sidan hjälpte ju inte de särskilt länge. Mindre lugnande var det att höra, att den varianten jag ska använda mig av, gjordes förut bara på ett öga i taget. Man slutade sen med det eftersom den tydligen är så smärtsam att de flesta patienter kom aldrig tillbaka för att operera det andra ögat. Så bättre att ta hela smärtan på en gång. Jag känner mig så kluven! Dessutom kan man tydligen inte öppna ögonen på ca 3 dagar för det gör för ont. Vem ska ta hand om mig under den tiden? Jag kommer säkert råka hälla i mig propplösningsmedel istället för soppa, ta c-vitamin istället för smärtstillande, bada i toan istället för i badkaret... men bra kvinna sköter sig själv, right? Får tejpa fast smärtstillande under tuttarna så jag vet vart jag har dem, hälla upp badvatten i badkaret i förväg och bada i samma vatten i tre dagar och skita i att äta helt enkelt! Japp, så får det bli!! Önska mig lycka till!
Yep yep
Jag har vänt på dygnet. Hur ska jag lösa det här till på måndag? Dessutom har den kända ångesten börjat smyga sig på igen. Satt med Labtest online arbetet som ska in nästa vecka. Timma ut och timma in utan att bli så mycket klokare. Jag tror jag valde fel test som vanligt. Varför ta nåt lätt när man kan göra det svårt för sig? Såklart!!
Imorgon blir det plugga av igen. Jag måste skärpa mig (något jag sagt till mig själv de senste 10 åren). Nu är det dags med listor och post it lappar och lite rutin! Banne mig!! Hmm... vem försöker jag lura egentligen...
Lika bra att lägga sig och invänta någon form av sjukdom. För de tycks drabba mig hela tiden. Herregud, kommer det här bli 2007 all over again? NEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Imorgon blir det plugga av igen. Jag måste skärpa mig (något jag sagt till mig själv de senste 10 åren). Nu är det dags med listor och post it lappar och lite rutin! Banne mig!! Hmm... vem försöker jag lura egentligen...
Lika bra att lägga sig och invänta någon form av sjukdom. För de tycks drabba mig hela tiden. Herregud, kommer det här bli 2007 all over again? NEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Sammanfattning!
Istället för att rada upp nya dumma löften verkar det som en bra idé att sammanfatta året som varit!
- avslutade det gamla skitåret 2007 med en trevlig fest och utgång därefter. Hoppade på fel nattbuss hem med Emily men vi tog oss tillbaka hem ändå på nåt sätt.
- eldade upp bevisen på att år 2007 var ett tragiskt, dåligt och hemskt hemskt hemskt år tillsammans med nära och kära!!
- blev kompis med Hazha och Sandra som jag har svårt att leva utan!!!!
- bröt kontakten med en person som hade betytt mycket för mig i 22 år
- sörjt att Emily bor så långt borta
- blivit lycklig för att Anna flyttat tillbaka
- såg Miss Li, Lars Winnerbäck och Marcus Krunegård iklädd soppåse!!
- snodde Hazhas Sex and the city box som tillfällig terapi
- fick 2 syskon!!!
- klädde upp mig och såg Sex and the city filmen med Hazha, Sandra, Maria plus en massa killar (coola grabbar!!)
- blev bloggberoende
- ätit en massa sushi
- har bott med både Hazha och Sandra
- har sett grymt mycket bra filmer
- jobbade hårt hela sommaren
- förbannade vädret hela sommaren
- har insett hur det är att vara fattig - på riktigt!!
- simmat (nästan) varje söndag med mamma
- bodde i sandras stuga i 3 dagar: brände mig i solen, åkte båt, fiskade utan att få napp, testade att äta kött (BUUU), såg melodifestivalen, skrattade åt melodifestivalen, tittade på underligt kinesbygge, övervägde att gifta mig med Ann-Sofie.
- var på rolig födelsedagsfest med 80-tals tema
- hade blöt teqilakväll innan terminstart (vilket jag inte kommer göra om igen!)
- har varit ovanligt frisk
- har klätt ut mig till taliban
- har varit på obduktion
- känner mig älskad och uppskattad i stort sett varje dag tack vare min underbara lilla knasiga släkt och vänner (Sandra, Hazha och Högis speciellt).
Det blir nog inte så mycket att bränna i kitteln från 2008.
God fortsättning!!!
