Hallå, vart tog du vägen tiden??
Vart tog den här dagen vägen? Hjälp vad snabbt allt går nu för tiden, eller som min mormor skulle säga; tiden bara spriiiinger iväääg!!!
Jag tror min hjärna drabbats av tillfällig kortslutning. I 2,5 års tid har alla varit så lugna medan jag konstant varit panikslagen och haft ångest och bråkat och tjafsat och varit brymänniska nummer ett. Nu börjar alla runt omkring mig panika och stressa och bli brymänniskor och jag... ja... jag bara är! För en gångs skull bryr jag mig inte om framtiden. Eller ens nuet. Jag orkar inte ens bry mig att göra klart saker som borde lämnas in eller kontakta någon om något som ska föreställa viktigt. Jag har börjat lära mig att även om det går åt helvete så tycks det mesta lösa sig ändå till slut. Så jag tänker fortsätta vara lugn och obrydd och låta saker flyta på, i min takt för en gångs skull. Konstigt att jag tycks drabbas av konstant huvudvärk nu när jag SLUTAT stressa och hetsa, borde det inte vara tvärtom (eller lurar jag bara mig själv med att jag är lugn när jag egentligen är mer panikslagen än ever?)??
Jag höll en kort redovisning idag på BMC med den värsta svengelskan jag klämt ur mig sedan mellanstadiet. Men det lär inte ha gått så illa eftersom jag fick en trevlig belöning. Hur kan det vara så svårt att prata ett språk som egentligen är så enkelt? Maaajby ijjm a little retaarded!!
Jag har förresten köpt rosor till mig själv, ett litet tack till mina båda hjärnhalvor som orkat samarbeta utan några större kortslutningar under snart 3 tunga år. Jag kan inte ens fatta att det bara är 2,5 månad kvar tills examen. Fast jag lär ju inte vara klar förrän i höst i den takt jag lunkar i nu. Men vet ni, det gör ingenting för jag tror jag är rätt nöjd ändå!
Jag tror min hjärna drabbats av tillfällig kortslutning. I 2,5 års tid har alla varit så lugna medan jag konstant varit panikslagen och haft ångest och bråkat och tjafsat och varit brymänniska nummer ett. Nu börjar alla runt omkring mig panika och stressa och bli brymänniskor och jag... ja... jag bara är! För en gångs skull bryr jag mig inte om framtiden. Eller ens nuet. Jag orkar inte ens bry mig att göra klart saker som borde lämnas in eller kontakta någon om något som ska föreställa viktigt. Jag har börjat lära mig att även om det går åt helvete så tycks det mesta lösa sig ändå till slut. Så jag tänker fortsätta vara lugn och obrydd och låta saker flyta på, i min takt för en gångs skull. Konstigt att jag tycks drabbas av konstant huvudvärk nu när jag SLUTAT stressa och hetsa, borde det inte vara tvärtom (eller lurar jag bara mig själv med att jag är lugn när jag egentligen är mer panikslagen än ever?)??
Jag höll en kort redovisning idag på BMC med den värsta svengelskan jag klämt ur mig sedan mellanstadiet. Men det lär inte ha gått så illa eftersom jag fick en trevlig belöning. Hur kan det vara så svårt att prata ett språk som egentligen är så enkelt? Maaajby ijjm a little retaarded!!
Jag har förresten köpt rosor till mig själv, ett litet tack till mina båda hjärnhalvor som orkat samarbeta utan några större kortslutningar under snart 3 tunga år. Jag kan inte ens fatta att det bara är 2,5 månad kvar tills examen. Fast jag lär ju inte vara klar förrän i höst i den takt jag lunkar i nu. Men vet ni, det gör ingenting för jag tror jag är rätt nöjd ändå!
Kommentarer
Postat av: Hazha
Välkommen till det-löser-sig-landet. Vi har det bra =)
Postat av: sandra
Tack för att du lagt över stressen på mig.. Jag gillar dig också gumman.
Trackback
