Jojo

Igår var vi på påskmiddag med släkten (min släkt) i täby. Vädret var på vår sida så vi kunde sitta på balkongen och äta av alla delikatesser. Jag blev särskilt förtjust i gubbröran, bara namnet är ju så klockrent att man bara måste äta det! Förutom diverse röror i form av gubbar, skagen och kräftor så bjöds det på lax, sill, ägg med rom, kyckling- och kantarellpaj, ost-och skinkpaj, sparrispaj och ostar med kex och massvis med exotisk frukt. Vad kan man säga? MUMS! Till efterrätt blev det äppelpaj med glass och förfriskningar i form av viner i alla varianter, läskeblask (som Kalle säger) och allt vad det nu var och blev. Glömde jag påpeka att det var så varmt ute att man kunde sitta ute och äta - utan att frysa? Nej, något sådant kan man inte glömma bort att påpeka!


Påsknatten spenderade vi med att titta på bland annat snabba cash. Jag har inte läst boken (men fått en söndertjatad beskrivning av alla karaktärer från de som har läst den) och har hört att filmen är ganska bra ifall man inte läst boken för då slipper man störa sig på alla viktiga detaljer som inte finns med. Vad de än må vara för detaljer gör nog detsamma, filmen var katastrof. Den borde heta snabba klipp istället för snabba cash. Det fanns ju ingen logik i storyn som för övrigt var HELT VÄRDELÖS! 2 bortslösade timmar av mitt liv!


Imorse gjorde jag en påsk-kärleks-söndags-frukost. Jag busade till det genom att servera nypressad apelsinjuice i jägermeisterglas! Det såg sådär lagom proffsigt och galet ut med jägerglasen intill frallorna. Dagen till ära fick även min låtsasbrasspis vara på och sprida värme och stämning i vardagsrummet. Varför lyxar man inte till det så här varje morgon? Det är ju ett utmärkt sätt att börja dagen på!


Om 1 timma och 17 minuter är det påskmiddag igen, fast hos hans familj. Jag måste sätta igång och påskpynta mig själv till middagen så jag ser respektabel ut. Jag tror jag ska ta på mig min röda tunika som jag älskar så mycket och som är magisk på så sätt att jag ser smal ut i den hur mycket jag än äter. Visserligen får jag en chock varje gång jag tar av mig den för då blottar sig valkarna och påminner mig om att tunikan inte bara lurar andra utan även mig själv. Å andra sidan, vem orkar sitta i trånga jeans och åtsittande tröja när det vankas påskmiddag och kilovis med godis till efterrätt? Inte jag!