Ångest
kände jag när jag sa upp lägenheten. Jag älskar min lägenhet! Men jag måste vidare nu, bli vuxen på riktigt. När jag tittar ut genom fönstret känner jag sorg över att lämna lilla flogsta. Mina knäppa grannar. Det punktliga flogstavrålet. Alla gröna gräsplättar fulla med solande och grilla(n)de studenter. Min lilla söta lägenhet med röda och gröna tapeter och trägolv. Min mys-pluttiga lilla balkong. Usch, vilken ångest. Och detta byter jag alltså ut mot mörka tråkiga gränby. Vuxenlivet är hårt!
Kommentarer
Trackback
