"Wild animals never kill for sport. Man is the only one to whom the torture and death of his fellow creatures is amusing in itself."
/James A. Froude
Jag börjar precis inse att jag överlevt snart 4 veckor här!! Bara 3 månader och en vecka kvar! Jag börjar också vänja mig vid aporna. Det är tungt att arbeta med dubbla skyddskläder och ansiktsmask och handskar och mössa och ansiktssköld i 35 graders värme och luftfuktighet på 110% (nej åter igen, det är inget skämt!) och jag svettas så mycket att jag ibland får enorm huvudvärk och nästan svimmar. Just nu sitter jag 2-3 timmar om dagen och observerar beteendet hos ”mina” apor. Man kan tro att de är timida och snälla, men satan i gatan vad aggressiva de kan vara. Kommer man för nära burarna kan man åka på en fet smäll och de är bra stora. Det värsta är att jag sitter i ett karantänsrum och burarna står tätt emot varandra så man får hela tiden mäta avståndet så de inte lyckas nå en där man sitter. Och man måste sitta stilla och tyst som en mus, för råkar man röra på sig det minsta så blir det ett jävla liv och skrik och de hoppar och vrålar i burarna och sticker ut armarna genom matluckan för att slåss och nypas. En gång medan jag satt där höll jag på att ramla rakt på en bur för jag svimmade till en sekund pga av hettan. Tur att jag hann spjärna emot tillräckligt snabbt!!
Jag börjar så smått vänja mig, men än så länge tar min kropp mycket stryk av hettan. Jag har börjat vänja mig vid ”den vanliga” hettan, dvs utomhus och inomhus, men än så länge har jag fortfarande svårt att klara hettan med skyddskläderna på.
Idag var jag och handlade lite igen. Det är så roligt att handla och alla stirrar så förvånat på mig. Ibland hoppar folk fram och tar kort på mig utan att be om lov och springer därifrån. Vissa är lite artigare och nöjer sig med att bara vilja prata och berömma mig för min skönhet. Haha, skönhet! De lär inte ha sett många västerlänningar ifall de tycker att jag är vacker med mitt bleka svettiga plyte! Jag har börjat vara ”god muslimsk” nu och ge pengar till tiggare och barn. Igår gav jag en gumma 5000 rupiah (knappt 5 svenska kronor, men för dem är det en stor summa att ge till en tiggare) och hon blev så tacksam att hon började be.
En sak säger jag bara, här har storebror verkligen koll. Den som säger att Sverige har storebrormentalitet ska få en smäll. Mer om det i privata mail. Bara att skicka ett brev krävde att jag fyllde i 5 formulär. Dessutom måste jag nu skriva under papper där jag lovar att på heder och samvete inte delta i politiska aktiviteter under min tid här. Som om jag skulle ha tid med det! Fortsätt maila och gråta över min frånvaro, det är nyttigt för mitt ego!
Puss på er!
Jag börjar precis inse att jag överlevt snart 4 veckor här!! Bara 3 månader och en vecka kvar! Jag börjar också vänja mig vid aporna. Det är tungt att arbeta med dubbla skyddskläder och ansiktsmask och handskar och mössa och ansiktssköld i 35 graders värme och luftfuktighet på 110% (nej åter igen, det är inget skämt!) och jag svettas så mycket att jag ibland får enorm huvudvärk och nästan svimmar. Just nu sitter jag 2-3 timmar om dagen och observerar beteendet hos ”mina” apor. Man kan tro att de är timida och snälla, men satan i gatan vad aggressiva de kan vara. Kommer man för nära burarna kan man åka på en fet smäll och de är bra stora. Det värsta är att jag sitter i ett karantänsrum och burarna står tätt emot varandra så man får hela tiden mäta avståndet så de inte lyckas nå en där man sitter. Och man måste sitta stilla och tyst som en mus, för råkar man röra på sig det minsta så blir det ett jävla liv och skrik och de hoppar och vrålar i burarna och sticker ut armarna genom matluckan för att slåss och nypas. En gång medan jag satt där höll jag på att ramla rakt på en bur för jag svimmade till en sekund pga av hettan. Tur att jag hann spjärna emot tillräckligt snabbt!!
Jag börjar så smått vänja mig, men än så länge tar min kropp mycket stryk av hettan. Jag har börjat vänja mig vid ”den vanliga” hettan, dvs utomhus och inomhus, men än så länge har jag fortfarande svårt att klara hettan med skyddskläderna på.
Idag var jag och handlade lite igen. Det är så roligt att handla och alla stirrar så förvånat på mig. Ibland hoppar folk fram och tar kort på mig utan att be om lov och springer därifrån. Vissa är lite artigare och nöjer sig med att bara vilja prata och berömma mig för min skönhet. Haha, skönhet! De lär inte ha sett många västerlänningar ifall de tycker att jag är vacker med mitt bleka svettiga plyte! Jag har börjat vara ”god muslimsk” nu och ge pengar till tiggare och barn. Igår gav jag en gumma 5000 rupiah (knappt 5 svenska kronor, men för dem är det en stor summa att ge till en tiggare) och hon blev så tacksam att hon började be.
En sak säger jag bara, här har storebror verkligen koll. Den som säger att Sverige har storebrormentalitet ska få en smäll. Mer om det i privata mail. Bara att skicka ett brev krävde att jag fyllde i 5 formulär. Dessutom måste jag nu skriva under papper där jag lovar att på heder och samvete inte delta i politiska aktiviteter under min tid här. Som om jag skulle ha tid med det! Fortsätt maila och gråta över min frånvaro, det är nyttigt för mitt ego!
Puss på er!
Kommentarer
Trackback
