Senil?

Dagens ord: Senilitet. Synonymt med ålderdomssvaghet, åderförkalkning, mental virrighet

 

Jag fick idag frågan "hur gammal är du nu igen" och svarade med stor självklarhet "27". Medan jag gick hem började hjärnan arbeta på högvarv och någonting kändes fel. Jag tänkte att det berodde på ålderskris över att ha fyllt 27 och att nu kommer seniliteten och ålderskrämporna smygande. Då slog det mig!! Jag är ju inte 27 jag är 28... har jag missat ett helt år eller är jag senil? Snacka om att försova sig om man sover bort ett helt år. Nej, jag tror det beror på att jag börjar bli senil. Så måste det vara. Ett ålderstecken helt enkelt.

 

Jag har de senaste dagarna blivit helt beroende av en grupp på facebook. Den är rent genomvidrig. Det är en vuxen kvinna som skapat den gruppen. Hennes son sitter inne för 2 våldtäkter och denna kvinnas liv kretsar kring att ifrågasätta rättssystemet som dömer män för snabbt och för hårt utan grund och hon trakasserar offrena och deras familjer. Det sjukaste av allt är nog att gruppen har över 3700 medlemmar! En skrämmande siffra. Fast av 9 miljoner invånare så är ju siffran ganska obetydlig, fast jag tvivlar ju på att Sveriges alla invånare ens vet om att gruppen finns. Hur skulle siffran se ut då? Dessutom länkar de till en mysig blogg som handlar om att de flesta våltäktsmän faktiskt troligtvis är oskyldiga (Sverige är väl om något ett land som kräver enormt med bevis för att sätta dit någon, troligt är snarare att personer frias i brist på bevis än fälls med brist på bevis) och att kvinnomisshandel bottnar i att KVINNOR av naturen är mer våldsamma (vi ber ju om det, fattar väl vem som helst!). Hmm... jag förstod inte det där, men jag vet när det är dags för mig att dra åt mig öronen. Orka engagera sig i efterblivna människors otäcka tankar.

 

Nej, nyårslöftet var att inte låta mig uppröras av småsaker. Men jag tänker inte sluta engaera mig i frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Hellre en jobbig och skrikig bitch än en oengagerad halvdöd mås (fint skrivet!).

 

Nu ska jag trycka ner skrikrosa hjärtan och nallebjörnar i små kuvert och skicka runt till människor för att påminna dem om att jag älskar dem, åtminstone en dag om året.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0