Resan
är bokad. Eftersom min semester kommer slösas bort på flytt och andra tråkiga måsten så får det bli en liten mini-kärleks-semester i början på augusti. Tills dess tänker jag koppla bort alla behov förutom äta sova äta sova älta och lova.
Min hjärna börjar bli mosig. Jag antar att det beror på att jag börjar smälta allt nytt jag lärt mig och ju mer av all kunskap som sjunker in i skallen, desto fler hjärnceller tar självmord pga överbelastning. Jag älskar fortfarande mitt jobb men känner mig mer och mer som en robot på jobbet. Ibland (sådär nån timma efter lunch) kan jag plötsligt gripas av panik och undra var jag är och vad i hellskotta jag gör egentligen! Det brukar ta några minuter innan jag åter är tillbaka på jorden och återfår kontrollen. Jag kanske behöver lite semester trots allt...?! Och jag som tänkte att att jag aaaaaaaldrig skulle behöva semester någonsin när jag började jobba. Jo jo, som en kääär kääär vän sa till mig häromdagen; jo, men du är ju inte ung längre, det är inte lika enkelt nu.
Vadå inte ung?!
Jag läste min dagbok häromdagen. Mest sådant från sommaren 2004. Vad ARG jag var då! Eller snarare lynnig! Upp och ner upp och ner. Ena dagen så glad, andra dagen så förbannad! Fast när jag tänker efter så är jag väl likadan nu, fast med lite mindre glöd. Det kanske beror på åldern trots allt! Det roligaste var ändå att jag var sååå trotsig! Jag skulle inte och jag ville inte! Minsann!! Och så var det med det! Punk! Slut! Men orka...
Nu ska jag googla fram en trevlig bild som höjer stämningen lite. För vem vet jag inte, men det känns trevligt att fylla min blogg (som ju är lika populär som blondinbellas - NOT) med trevliga bilder för mina läsare - hej hej alla mina typ 5 trogna läsare!
Mmmmm den var väl fin!! Fortsätt njuta av sommaren, vi har precis fått en försmak av vad som komma skall. SKÄMS på alla som gnällt över värmen. Nu är det borta. Det är ert fel!
Min hjärna börjar bli mosig. Jag antar att det beror på att jag börjar smälta allt nytt jag lärt mig och ju mer av all kunskap som sjunker in i skallen, desto fler hjärnceller tar självmord pga överbelastning. Jag älskar fortfarande mitt jobb men känner mig mer och mer som en robot på jobbet. Ibland (sådär nån timma efter lunch) kan jag plötsligt gripas av panik och undra var jag är och vad i hellskotta jag gör egentligen! Det brukar ta några minuter innan jag åter är tillbaka på jorden och återfår kontrollen. Jag kanske behöver lite semester trots allt...?! Och jag som tänkte att att jag aaaaaaaldrig skulle behöva semester någonsin när jag började jobba. Jo jo, som en kääär kääär vän sa till mig häromdagen; jo, men du är ju inte ung längre, det är inte lika enkelt nu.
Vadå inte ung?!
Jag läste min dagbok häromdagen. Mest sådant från sommaren 2004. Vad ARG jag var då! Eller snarare lynnig! Upp och ner upp och ner. Ena dagen så glad, andra dagen så förbannad! Fast när jag tänker efter så är jag väl likadan nu, fast med lite mindre glöd. Det kanske beror på åldern trots allt! Det roligaste var ändå att jag var sååå trotsig! Jag skulle inte och jag ville inte! Minsann!! Och så var det med det! Punk! Slut! Men orka...
Nu ska jag googla fram en trevlig bild som höjer stämningen lite. För vem vet jag inte, men det känns trevligt att fylla min blogg (som ju är lika populär som blondinbellas - NOT) med trevliga bilder för mina läsare - hej hej alla mina typ 5 trogna läsare!
Mmmmm den var väl fin!! Fortsätt njuta av sommaren, vi har precis fått en försmak av vad som komma skall. SKÄMS på alla som gnällt över värmen. Nu är det borta. Det är ert fel!
Kommentarer
Trackback
